Paulu Laban och Brunei

Efter en skön natt med riktigt behagliga lakan packade vi återigen våra väskor och begav oss iväg mot nästa resmål. Färjan till Paulu Laban avgick inom gångavstånd från hotellet. Väl omborg slogs vi av den oerhört störande placeringen av fönstrena. För att se ut var du tvingad att stå upp, nu förstod vi bättre varför vi hört berättelser om spy-resor på båt. Överallt (kändes det som) hörde vi hulkande-ljud, och kön till toaletten blev oroande lång..
Väl framme på Paulu Laban där vi skulle stanna i tre timmar gick vi en snabb runda runt stan, kollade in en stor moske och käkade en våffla med massor av jordnötssmör? på.
Från Paulu Laban var det sedan bara 40 minuter med båt till Brunei, fram med passen. När vi skulle passera gränspoliserna stod det en gubbe och filmade oss med värmekamera (jagade febriga svininfluens-sjuka personer) utan att blinka sögs Håkan in för kontroll. Utan pardon kördes en örontermometer in i örat, som tur var släpptes jag lika snabbt.
Brunie är kanske mest känt för sin enorma rikedom tackvara oljan och den lika rika sultan som styr landet. Här fick vi se ngr pampiga bygnader, där ibland en fantastisk påkostad moske, allt betalt med oljepengar. Utanför huvudstaden Bandar ligger en stor "water village" med ca 30000 invånare. Vi tog en liten båt ut och spatserade runt på bryggorna i byn - man gick nästan i deras hus. Det sägs att barnen som växer upp i "water village" lär sig simma innan de lär sig gå.