På väg mot depression...
När vi kom till Köpenhamn skulle vi köpa var sin kaffe. Vi klev glatt fram till kassan och skulle betala med vårt gemensamma visa-kort. Kassörskan frågade om det var i början eller slutet på semestern för det fanns inge pengar på kontot. Generat slängde vi fram nästa visakort. Nu började kassörskan obekvämt skruva på sig och förklara att även detta konto inte hade täckning. Hoppet stod nu till 3:dje och sista kortet, som vi tror är spärrat då det inte fungerat med kod senaste veckan. Men vi slapp använda kod och köpet gick igenom.
Men vart har alla pengar tagit vägen?????
måndag 10 augusti 2009
lördag 8 augusti 2009
Kuala Lumpur
Sa har vi natt var slutdestination pa semestern Kuala Lumpur - KL. Har lyxade vi till det regalt och tog in pa ett 5-stjarnigt hotell med en svalkande harlig pool. Den behovs, da temperaturen ligger stadigt over 30. Forutom poolande sa ar det shopping och sightsing som galler.
Den kanske mest kända turistattraktion och världenshögstatvilling torn, Petronas Tower, var ett givet mål under våra dagar i KL. Vi startade redan vår första dag med ett besök till Petronas, då antalet besökare är begränsat började vi köa efter biljetter tidigt på morgonen. När kl var 10 fick vi våra biljetter till bridgen kl 15:00... det rörde till det för vår planering. Som tur är finns ett stort köpcenter beläget i samma byggnad så det va inte ngr större problem att ta död på tiden. Vi hade dessutom fått ett uppdrag att köpa en klocka till en av Carro vänner.
I KL fick Caroline träna på sin prutningsteknik, efter flera besök i chinatown kunde hon nästan få försäljarna att gråta över sina dåliga affärer. Tillsammans gick vi därifrån med 4 klockor ngr tröjor, väskor...
Den kanske mest kända turistattraktion och världenshögstatvilling torn, Petronas Tower, var ett givet mål under våra dagar i KL. Vi startade redan vår första dag med ett besök till Petronas, då antalet besökare är begränsat började vi köa efter biljetter tidigt på morgonen. När kl var 10 fick vi våra biljetter till bridgen kl 15:00... det rörde till det för vår planering. Som tur är finns ett stort köpcenter beläget i samma byggnad så det va inte ngr större problem att ta död på tiden. Vi hade dessutom fått ett uppdrag att köpa en klocka till en av Carro vänner.
I KL fick Caroline träna på sin prutningsteknik, efter flera besök i chinatown kunde hon nästan få försäljarna att gråta över sina dåliga affärer. Tillsammans gick vi därifrån med 4 klockor ngr tröjor, väskor...
torsdag 6 augusti 2009
Paulu Laban och Brunei
Efter en skön natt med riktigt behagliga lakan packade vi återigen våra väskor och begav oss iväg mot nästa resmål. Färjan till Paulu Laban avgick inom gångavstånd från hotellet. Väl omborg slogs vi av den oerhört störande placeringen av fönstrena. För att se ut var du tvingad att stå upp, nu förstod vi bättre varför vi hört berättelser om spy-resor på båt. Överallt (kändes det som) hörde vi hulkande-ljud, och kön till toaletten blev oroande lång..
Väl framme på Paulu Laban där vi skulle stanna i tre timmar gick vi en snabb runda runt stan, kollade in en stor moske och käkade en våffla med massor av jordnötssmör? på.
Från Paulu Laban var det sedan bara 40 minuter med båt till Brunei, fram med passen. När vi skulle passera gränspoliserna stod det en gubbe och filmade oss med värmekamera (jagade febriga svininfluens-sjuka personer) utan att blinka sögs Håkan in för kontroll. Utan pardon kördes en örontermometer in i örat, som tur var släpptes jag lika snabbt.
Brunie är kanske mest känt för sin enorma rikedom tackvara oljan och den lika rika sultan som styr landet. Här fick vi se ngr pampiga bygnader, där ibland en fantastisk påkostad moske, allt betalt med oljepengar. Utanför huvudstaden Bandar ligger en stor "water village" med ca 30000 invånare. Vi tog en liten båt ut och spatserade runt på bryggorna i byn - man gick nästan i deras hus. Det sägs att barnen som växer upp i "water village" lär sig simma innan de lär sig gå.
Väl framme på Paulu Laban där vi skulle stanna i tre timmar gick vi en snabb runda runt stan, kollade in en stor moske och käkade en våffla med massor av jordnötssmör? på.
Från Paulu Laban var det sedan bara 40 minuter med båt till Brunei, fram med passen. När vi skulle passera gränspoliserna stod det en gubbe och filmade oss med värmekamera (jagade febriga svininfluens-sjuka personer) utan att blinka sögs Håkan in för kontroll. Utan pardon kördes en örontermometer in i örat, som tur var släpptes jag lika snabbt.
Brunie är kanske mest känt för sin enorma rikedom tackvara oljan och den lika rika sultan som styr landet. Här fick vi se ngr pampiga bygnader, där ibland en fantastisk påkostad moske, allt betalt med oljepengar. Utanför huvudstaden Bandar ligger en stor "water village" med ca 30000 invånare. Vi tog en liten båt ut och spatserade runt på bryggorna i byn - man gick nästan i deras hus. Det sägs att barnen som växer upp i "water village" lär sig simma innan de lär sig gå.
Busshaveri
Efter att haft ngr underbara dagar med dykning och sol i området kring Semporna och Mabul bestämde vi oss för att åtevända till KK. Eftersom internet inte har fungerat och vi kände att vi hade spenderat en hel del pengar på dykning valde vi budget alternativet till KK, nattbuss. Detta var ett val so vi faktiskt var rätt nöjda med, vi löste ju transport och övernattnig i en smäll.
Bussen gick från Semporna kl 1930 och skulle ankomma KK runt 0500. Eftersom vi fått information om att bussen skulle stanna på vägen för middag so hoppade vi ombord lätt hungriga. I samband med att timmarna gick kom vi fram till att det inte skulle bli ngt stopp för mat så vi försökte somna istället.
När vi åkt i ca 3 tillar och klockan va runt 23, stannade helt plötsligt bussen på vägen. I total beckmörker hoppar chauffören ut med en ficklampa och öppnar motorhuven. Kvar i bussen sitter jag och Carro och undrar vad som hänt. Efter ett tag så börjar även de andra passagerarna skruva på sig. När det gått 20-30 minuter hoppade vi ur bussen och försökte få reda på vad som hänt. Efter ca 1 timma förstår vi att chauffören inte kommer kunna laga felet och att en mekaniker kommer åka från Semporen, 3 timmar bort, för att titta på problemet. Vi lägger oss på en grusväg och försöker få ngr timmar sömn. Timmarna går och gryningen kommer. Vi är fortfarande fast mitt ute i ingenstans. Vi försöker få veta om vad som händer men tyvärr talar våra medpassagerare i stort sett ingen engelska. Till slut får vi tag i nummer till bussbolaget men inte heller de pratar engelska. Dessutom får vi motstridiga uppgifter från de få som försökte prata med oss. Solen går upp och vi börjar bli oroliga för värmen. Håkan smyger runt bussen och försöker hitta den lilla skugga som finns. Man lovar oss västlänningar att vi ska få åka med en morgonbuss som kommer om 2 timmar - när den äntligen kommer - kör den rakt förbi oss utan att stanna. Vid 11-tiden kommer en minibuss med mat och vatten till oss. Några timmar senare erbjuds vi som kan betala att bli körda i minibussen till KK (6timmar bort). Bussen packas full med människor och sedan börjar en lång och skumpig färd till KK.
Efter att förbrukat vår kvot av otur tack vare busshaveriet kastade vi oss över lokala fiskmarknaden KK. Där vi med glupsk aptit åt fisk och skaldjur utan oro för magsjuka. I början av vår resa var vi lite petiga med maten, men nu äter och dricker vi det mesta.
Bussen gick från Semporna kl 1930 och skulle ankomma KK runt 0500. Eftersom vi fått information om att bussen skulle stanna på vägen för middag so hoppade vi ombord lätt hungriga. I samband med att timmarna gick kom vi fram till att det inte skulle bli ngt stopp för mat så vi försökte somna istället.
När vi åkt i ca 3 tillar och klockan va runt 23, stannade helt plötsligt bussen på vägen. I total beckmörker hoppar chauffören ut med en ficklampa och öppnar motorhuven. Kvar i bussen sitter jag och Carro och undrar vad som hänt. Efter ett tag så börjar även de andra passagerarna skruva på sig. När det gått 20-30 minuter hoppade vi ur bussen och försökte få reda på vad som hänt. Efter ca 1 timma förstår vi att chauffören inte kommer kunna laga felet och att en mekaniker kommer åka från Semporen, 3 timmar bort, för att titta på problemet. Vi lägger oss på en grusväg och försöker få ngr timmar sömn. Timmarna går och gryningen kommer. Vi är fortfarande fast mitt ute i ingenstans. Vi försöker få veta om vad som händer men tyvärr talar våra medpassagerare i stort sett ingen engelska. Till slut får vi tag i nummer till bussbolaget men inte heller de pratar engelska. Dessutom får vi motstridiga uppgifter från de få som försökte prata med oss. Solen går upp och vi börjar bli oroliga för värmen. Håkan smyger runt bussen och försöker hitta den lilla skugga som finns. Man lovar oss västlänningar att vi ska få åka med en morgonbuss som kommer om 2 timmar - när den äntligen kommer - kör den rakt förbi oss utan att stanna. Vid 11-tiden kommer en minibuss med mat och vatten till oss. Några timmar senare erbjuds vi som kan betala att bli körda i minibussen till KK (6timmar bort). Bussen packas full med människor och sedan börjar en lång och skumpig färd till KK.
Efter att förbrukat vår kvot av otur tack vare busshaveriet kastade vi oss över lokala fiskmarknaden KK. Där vi med glupsk aptit åt fisk och skaldjur utan oro för magsjuka. I början av vår resa var vi lite petiga med maten, men nu äter och dricker vi det mesta.
Dyk pa Mabul och Kapalai
3 dyk:
- Mabul Island-Oil rig. Djup 18 m, 38min
- Kapalai Island-Mandarin Valley, Djup 17m, 46min
- Mabul Island-Paradasi, djup 12m, 51min
Vid dykställerna varnade man för blåsigt väder de närmaste dagarna. Detta fick vi känna på. Båtresan ut till öarna var hemsk, trodde båten skulle välta. Vi flög fram och tillbaka i båten.
När vi sedan gjorde vårt första dyk testade H på hur det är att inte ha någon luft kvar i tuberna. Han hade ett litet läkage och helt plötsligt när vi var på väg upp, visade hans mätare att luften var slut. Han visade vår divemaster mätaren som genast gav honom sin reserv-munstycke. De fick sedan dela tuber under vårt "safty stopp" som man gör på vägen upp och tills vi kom upp till ytan. Läskigt men det gick bra och vi tog det hela med lugn.
- Mabul Island-Oil rig. Djup 18 m, 38min
- Kapalai Island-Mandarin Valley, Djup 17m, 46min
- Mabul Island-Paradasi, djup 12m, 51min
Vid dykställerna varnade man för blåsigt väder de närmaste dagarna. Detta fick vi känna på. Båtresan ut till öarna var hemsk, trodde båten skulle välta. Vi flög fram och tillbaka i båten.
När vi sedan gjorde vårt första dyk testade H på hur det är att inte ha någon luft kvar i tuberna. Han hade ett litet läkage och helt plötsligt när vi var på väg upp, visade hans mätare att luften var slut. Han visade vår divemaster mätaren som genast gav honom sin reserv-munstycke. De fick sedan dela tuber under vårt "safty stopp" som man gör på vägen upp och tills vi kom upp till ytan. Läskigt men det gick bra och vi tog det hela med lugn.
Simma med skoldpaddor
Efter djungeln tog vi oss till Semporerna. Vi sov har en natt och vaknade av rattor som sprang i tak och vaggar. Nar vi antligen klev ur hotellet pa morgonen lag en dod ratta pa trotoaren (som en man sedan tog med bara hander och slangde ivag).
Oarna utanfor staden ar underbara. Sipadan och vattnet daromkring ska vara ett av varldens 10 basta dykstallen. Vi hade bokat in oss pa att gora en prodykning en dag, men gjorde en helomvandning och bestamde oss for att ta dykarcertifikat. Vi bodde pa ett otroligt skont stalle - ett hotell pa palar ute pa havet. Har hade vi det helt underbart. Varvade mellan dyka, snorkla, utflykt till paradisoar och slappande i solstolar. Hotellet hade en inhagnad "bassang" i havet med massa olika fiskar, riktigt stora (bla 2 hajar) dar man kunde simmar, snorkla, dyka. Nar vi dok simmade vi bla med skoldpaddor.
Oarna utanfor staden ar underbara. Sipadan och vattnet daromkring ska vara ett av varldens 10 basta dykstallen. Vi hade bokat in oss pa att gora en prodykning en dag, men gjorde en helomvandning och bestamde oss for att ta dykarcertifikat. Vi bodde pa ett otroligt skont stalle - ett hotell pa palar ute pa havet. Har hade vi det helt underbart. Varvade mellan dyka, snorkla, utflykt till paradisoar och slappande i solstolar. Hotellet hade en inhagnad "bassang" i havet med massa olika fiskar, riktigt stora (bla 2 hajar) dar man kunde simmar, snorkla, dyka. Nar vi dok simmade vi bla med skoldpaddor.
Djungelsafari
Efter flera timmars skumpig bilresa kom vi fram till floden Kinabatang och batarna som skulle ta oss langs floden till vart "5-stjarniga" boende ute i djungeln. Vi kande oss som Robinsson deltagare - men som dessvarre hamnat pa fel sida, dvs i trasket. Lagret var verkligen i ett trask. En orm valkommnade oss nar vi hoppade i land fran batarna. Allt va blott och fuktigt och brunt. Tittade man i toan visste man inte om man spolat el gjort nr 2. Spola gjorde man med en hink brunt flodvatten. Men dessa 3 dagar kom anda att bli en rolig och minnesvard vistelse. Vi akte pa flodsafari och va pa djungeltrekking och sag massa spannande djur bla orangutanger, nasapor, andra apor, monitor lizard, ormar, scorpioner, farggranna faglar....
Det var ett gang unga killar som arbetade pa lagret. De alskade sitt jobb, va alltid pigga och glada och holl stammningen uppe. Nar vi var dar fyllde "chefen" 29 ar vilket firades 3 dar i strack och med hinkvis av risvin.
Det var ett gang unga killar som arbetade pa lagret. De alskade sitt jobb, va alltid pigga och glada och holl stammningen uppe. Nar vi var dar fyllde "chefen" 29 ar vilket firades 3 dar i strack och med hinkvis av risvin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)